I San Andreas behöver du inga vinterdäck.

Men… ”Tänk om man kunde göra ett free roaming-spel som kräver att man väntar på grön gubbe, måste köpa toapapper och byta till vinterdäck på bilen.” Jag har sett så många artiklar om det här ämnet att hälften hade varit för mycket, och en räckt.

Har dessa individer inte fattat att TV-spel är det ultimata inom verklighetsflykt? Varför skulle vi vilja bli satta någonstans i spelvärlden som ner till minsta övergångsställe är identisk med en fysisk plats på jorden, bara för att göra alldagliga saker som man blir så jävla trött på att göra i verkligheten – i ett spel?!?

Jag vill banka på monster som skulle få mig att bajsa i byxorna om jag mötte dem i verkligheten. Jag vill vandra fritt i världar som skulle få Tolkien att dra efter andan. Jag vill avla chocobos, prata med moogles och hitta det ultimata vapnet.

Jag vill fan INTE få fortkörningsböter, behöva äta nudlar för att jag inte har pengar, springa till Netto i regn och rusk, eller få slut på toapapper när jag lagt en kabel. Jag skulle visserligen inte heller vilja döda folk, men att få göra det i spelmediet och därmed få avreagera sig på världens skit är ändå ganska sunt - i min mening.

Valet är givetvis fritt, men finns det verkligen någon marknad för ultrarealistiska spel som återföder slentrian och leda i den digitala världen? Jag drar gränsen någonstans vid Fahrenheit. Det finns fan roligare saker att fylla ett spel med än att behöva klä på sig och käka värktabletter.