Varför???

Okej, så här ligger landet. Jag har uppenbarligen börjat dras mot Microsofts nya konsoll mer och mer den senaste tiden. Som en direkt motkraft har jag börjat fjärma mig från deras operativsystem till PC-datorer.

Ja, man skulle nästan kunna säga att jag blivit Ubuntist. Det första man märker när man bytt till Ubuntu är att det är snyggt, intuitivt och SNABBT. Det andra man märker är att det inte finns något spelutbud att tala om.

Jag kan förstå detta, med andan att allt ska vara öppet och gratis, men om man VILL betala för ett par kommersiella spel som fungerar under Linux så borde man väl för fan kunna göra det? Ubuntu-användare finns det många av, och släpps det bara ett par högkvalitativa spel till Linux kommer MÅNGA att köpa dem. Då lär fler utvecklare haka på. Frågan är bara VEM som vågar ta steget. Jag lägger härmed bollen hos alla spelutvecklare som har lite pengar över. Sade någon EA? Ja, visst. Pengar finns, men de är åt helvete för fega!

Jag kommer med detta försöka få till ett par namninsamlingar, och försöka påverka ett par utvecklare i rätt riktning. Hakar ni på? Jag lär behöva er.

Tack på förhand!

Overlord

 

Jo, precis. Nu syftar jag inte på mig själv den här gången, utan på det riktigt, riktigt roliga spelet Overlord.

Jag misstänker att jag tycker att det är så roligt för att jag äntligen får leva ut mina drömmar att skicka små demoner – som ser ut som grisar på två ben – i döden för att göra smutsarbetet åt mig.

Jag har aldrig varit mycket för att beblanda mig med populasen. Jag har alltid varit ämnad för större saker än så.

Jag ska sitta och delegera ut arbetet till alla små grisar i världen. Att det inte blivit så(ÄN!), beror nog på att någon högre makt kastat med en manipulerad T12′a. Jag förstår makten i fråga, då jag inte heller skulle vilja ha konkurrens.

Som läget är nu så får jag åtminstone leva mitt ”riktiga” liv med mus och tangentbord. Så skönt det känns att offra 500 grisar för att få ett bättre svärd!

Nämen så originellt då, lilla vän…

Ja, jag skriker efter originalitet. Men inte för originalitetens skull, utan för att mycket gott kan komma därav.

Trots att jag dissar spelserier ofta i både ord och handling, så är jag inte bättre än att jag spelar igenom Ratchet & Clank 1,2 och 3. Hellre faktiskt än att ta mig igenom 19 banor av same-same för att komma till ett klimax på fem minuter.

Ja, jag har hyllat Portal. Jag har väl ändrat mig då! I retrospektiv njöt jag inte av 19 banor av same-same som var so-so. Jag njöt av bossfighten, som var i det närmaste orgasmisk. Det är en jävla skillnad.

JAAAA! Det finns en jävla massa spel som jag har ansett bra, men som i själva verket bara är okej. Ska jag erkänna vilka?

Ett kort urval: Portal, Halo, Half-Life 1&2… Ser ni kopplingen?

Ja, vaffan… Jag kanske inte gillar FPS. Det kanske är den spelgenre som hamnar absolut lägst på min lista? Möjligen tillsammans med tågsimulatorer och alla överskattade jävla Theme- och -Tycoonspel. Ja, så är det nog.

Jag kanske bara gillar Hjärter?

Fan vad jobbigt det skulle vara…

Då skulle jag ju inte gilla RPG heller.

Ambition!

Vaffan! Hallå? Är det någon där?

Nähä, jag tänkte väl det.

Alla sitter väl och spelar WoW, eller möjligen Halo 3 MP.

Töntar!

Gör för fan något med era liv!

Om ni ändå ska kasta bort era liv på TV-spel, eller bloggar om TV-spel, eller möjligen – som jag – bloggar OM bloggar om TV-spel, se för FAN till att lämna det hjärndöda bakom er och visa att ni har lite jävla ambition!

Hur fan kan ni med att strunta i underbart konstnärliga/annorlunda/tankeväckande kreationer som ICO/Facade/Planescape: Torment till förmån för ett dussinproducerat jävla pengamonster som Halo 3? Skäms ni inte? Era fantasilösa jävla ärthjärnor!

Hur fan kan ni sitta och proklamera att spel är konst, när allt ni dreglar över är Master Chiefs reflekterande visir eller Blood Elves utmejslade ansiktsdrag? Ni, som inte skulle VÅGA sätta er med ICO, för att det är en själslig och mental utmaning.

Jag spottar på er, era simpla jävla mellanklasshoror! Men tycker samtidigt synd om er. Vilka små ynkliga jävla liv ni måste leva…

Nja, mjo, kanske!

Funderade lite på vad som fick TV-spelarna att låta sig sondmatas med bajs…

En psykolog kanske skulle förklara det med att självständigheten spelaren skapade i tidig ålder, genom att skärma av sig med TV’n, går igen som ett behov av spelaren att adoptera spelskapare som föräldrarna de aldrig ville ha. Eller nåt… Regression, med målet att ägas av dollarstinna pederastgubbar i the Valley.

Jag vet inte jag… Kanske!

Nja, jag tror att vi är för gamla. NES-generationen, eller för min del C64-erans gossar, har tappat stinget. Vi har blivit lata, tandlösa, och i vår självklara självupptagenhet, rejält jävla gnälliga. Gnällig är bra. Om man bara kunde rikta sitt gnäll mot kreatörer av tidsfördriv, istället för konsumenter av det.

(Person 1) – Ok, skicka ett mail till EA.
(Person 2) – Nej, orkar inte.
(Person 1) – Skyll dig själv då!
(Person 2) – Jaha? Fan vad cynisk du har blivit då! Ego!

Ja, ni känner säkert igen er själva. Som båda personerna. Eller är det bara jag?

Mjo, det är nog bara jag. Tur att jag har kommit så här långt i min strävan att kartlägga mig själv. Synd bara att ingen gör något åt mig.

För allas skull.

Okej, jag är inte så jävla perfekt!

Men jag är å andra sidan inte så jävla kass att jag förlorat rätten att klaga på andra.

Jag kommer kanske med till synes obefogad kritik, om inte bara självklart dumma saker, utan även om så subjektiva saker som ”tycke och smak”. Denna medfödda form av individualistiska tendenser borde kanske kvävas i sin linda? ”Nu du unge tycker du om ärter och majs, och därmed basta!”

”Nu du, din dumma flane tycker du om Reservoir Dogs, annars är du inte min kompis!”

”Nu tycker du att Pitfall är så jävla retrobra!”

”Nu har vi fått våra mutor, så nu ska NI tycka att Halo 3 är underbart!”

Eller vänta. Det här händer ju hela tiden! Hur många spelare där ute sitter inte och HATAR NHL-spelen, men kan inte säga något annat än att de tycker om det, på grund av att deras polare spelar det?

På SANT-dagarna i mellanstadiet fick man lukta på hasch, så att man skulle lära sig att hålla sig ifrån det. Man fick också lära sig att inte falla för grupptrycket. I äldre dagar har man dock ofta totalt misslyckats med att undvika hasch. Vad värre är; man har helt lyckats lära sig att falla för grupptryck.

Jag AVSKYR Reservoir Dogs. Jag älskar däremot ärter och majs.

Försök ändra på det med grupptryck. Det skulle kunna gå med hasch…

Fotnot: Electronic Arts och Halo 3 är bara (jävligt tacksamma) exempel på idiotiska kampanjer i kapitalistpropagandan från Det Stora Landet i Väst.